Ett kallt klimat

För ett par dagar sedan flyttade jag in i en liten övernattningslägenhet söder om Stockholm. Det gjorde jag efter tre dagars intensivt arbete. Därför har de sista dagarna bestått i att bo in mig, vila, promenera och fika i närmiljön. På TV ser jag hur de ger tips om hur svensken ska klara sig i vinterkylan. Intervjun görs i Hammarbybacken (som jag ser från mitt fönster på 10:e våningen). Fokus ligger på att bygga lager på lager, helst med ull närmast kroppen. Det för att skapa luft emellan och bättre hålla värmen. Senare när jag hoppar på tunnelbanan i 10 minusgrader möter jag dock inga välklädda. De tänker nog att det är tillfälligt kallt och ids inte lägga pengar på något så övergående. Jag har lätt att tänka ”stackars dem som inte har kläder”. Orden sa jag till en bekant i veckan. Hon bemötte mina ord ”klär man sig inte, får man skylla sig själv”. Det höll jag inte med om. Förvisso gäller det vissa, men inte alla. För många saknar pengar. Några av dem möter vi i vardagen. De är inte lika många nu när det är kallt, men några sitter och tigger, även idag. Inlindade i filtar, sittande på kartonger med en tom pappersmugg väntade utan mening. För dem är det verkligen ett kallt klimat.

Kylan i norr är så mycket strängare, under 40 grader har det varit i dagarna. Men hemmavid har vi ett varmare klimat. Ingen skulle få sitta ute och frysa utan att någon skulle ta sig an personen. Någon skulle bry sig och visa det med handling. Så är det inte här, i Stockholm.

Igår promenerade jag till Högdalen. Jag tog en fika på ett kafé som några invandrare hade, som de nästa alltid har. Servicen var bra och fikat mycket gott. Däremot var det kallt. Galet kallt. Kanske för att dörren var öppen mest hela tiden, så mycket folk var det, som kom och gick. Jag gillar nya miljöer och fick rejält med input. Det bestående var att alla frös och kom in för att de ville värma sig. De hade alla jättedåliga kläder och saknade helt säkert pengar att köpa lager på lager. En del luktade sprit. Där satt jag och jobbade. Emellanåt lyssnade jag på musik. Lite för att stänga ute omvärlden och hitta fokus. När det gick bra förfärades jag över det, hur enkelt det är att sätta på ett filter som gör att jag inte nås av det som är jobbigt. Hur lätt det är att stänga ute. Detsamma gjorde jag på tunnelbanan. Som alla andra, försvann jag in i min egen bubbla.

Tänk om jag hade kläder att dela ut till alla som behöver. Tänk om jag hade en buss. En buss att fylla med hemlösa som är utsatta för kylan och det kalla klimat som råder i storstan. Tänk om de kunde få komma upp till Norrland och känna värmen från kaminen och bli sådär omhändertagna som folk i utsatthet blir i glesbygden. Tänk om. Det hade varit fint. Tänk om jag kunde hitta ett trollspö. Då hade jag viftat med det och med ens gjort en förvandling som medfört att de fått det bättre. Ja, tänk om. Drömma kan jag. Jag sitter på flyget till alperna. Ytterligare en dröm går i uppfyllelse. Värden är orättvis. Jag har fötts med goda förutsättningar. Andra med sämre. Andra med ännu bättre. Livet är inte rättvist. Jag önskar att det fanns fungerande trollspön.

Kylan kan vi inte göra något åt, det är bara att gilla läget. Det kalla klimatet däremot, det kan vi påverka. Jag försöker att ge värme i varje möte. Det vill jag att vi alla gör och varför inte ge en tjuga i pappersmuggen och sluta att gnälla över kylan?!

Ha en bra vecka och håll värmen. Gör ditt yttersta för att göra medvetna val, val som gör att det blir bra för dig själv och de i din omgivning. För så är det, det du och jag gör - det gör faktiskt skillnad!