Att lära av Juholts öde?!

Klockan är 15.00 den 21 januari 2012. I ett köpcenter i Oskarshamn håller Håkan Juholt presskonferens. Han avsäger sig sitt uppdrag som partiordförande för Socialdemokraterna. Hade jag varit anhängare hade jag pustat ut och sagt ”äntligen” med vemod. Jag är inte en sympatisör, ändå bryr jag mig. Om människan Håkan Juholt, om partiet, oppositionen, politik, Sverige och världen.

Jag undrar. Vem vill vara politiker idag? Vem platsar som politiker? Vem pallar trycket? Vem vill bli så granskad? Allt färre engagerar sig politisk. Kanske upplevs det som alltför komplext. Kanske är det alltför tidskrävande. Kanske för att personfrågorna numera nästan tar större plats än sakfrågorna. Jag tror det beror på dem enorma krav som ställs på en politiker. De ska vara perfekta, inte ha några lik i garderoben (eller i familjens garderob), inte begå misstag, se bra ut och ha karisma vid årets alla dagar. De ska vara supermänniskor. Kraven ökar och fokus läggs på att kritisera, söka fel och skapa motsättningar. En orsak, medierna, en annan sociala medier. Allt som säljer ska fram och allt kan följas, kommenteras och spridas med en enorm takt. Många läser enbart korta rubriker och drar snabba slutsatser. Det har media förstått. Jag undrar om det är så vi vill ha det!? Om det är sunt?

Vad gäller partiet så undrar jag. Juholt hade nog inte de kvalitéer som behövdes i denna stund. Ledaregenskaperna var bristfälliga. Han hade inte förmågan att få hela partiet att tydligt backa upp honom, istället har det varit någon slags kamp inom partiet. I det dolda. Utmaningen var enorm, att ta över ett parti som befann sig i en situation som det inte tidigare befunnit sig i. Självbilden var påverkad, men förnekades. Den var en annan än verkligheten, vilket jag tror påverkade den kraft som hade behövts mobiliseras ute i landet. Alltför många insåg inte allvaret och fick inte möjligheten att bidra till partiets framtid. De som tidigare röstat, lämnade partiet istället för att engagera sig. Nu hoppas jag på lite medvind. Att partiet kommer på fötter och att oppositionen kommer igen. Det för att ge alliansen den konkurrens de behöver, som alltid är utvecklande. Steget består i att gå från person till sakfrågor, från att tänka på sig själv till att tänka på vad som är bäst för hela partiet. Steget är att prata med varandra och agerar framåtsyftande. Istället för att twittra sina tankar. För det krävs mod, liksom prestigelöshet.

Vad gäller politik, Sverige och världen, är en fråga av vikt. Hur får vi fram bra politiker? Viktigt att veta eftersom, politik är grunden i vår demokrati. Utifrån den skapas det samhälle och den värld vi ska vistas i, jobba i, ha vår fritid i, leva i och dö i. Politik behöver bli mer inne. Liksom att vara politiker. De som har störst ansvar är media. De behöver lägga mer fokus på sakfrågor och även se det positiva. Inte bara söka fel, utan istället lyfta politiken och göra den mer intressant. Därtill har vi alla ett ansvar, att välja hur vi tar emot det media ger oss och påtala vilken slags input vi vill ha. För vilka krav ska vi ställa på varandra - och på politiker, som faktiskt är en av oss. En människa, precis som du och jag, med styrkor och svagheter, med känslor och en sårbarhet - som antagit en viktig utmaning.

Jag vill att vi alla tar ansvar och lägger fokus på sakfrågor, främjar en ödmjuk kultur där det är okej att vara ofullkomlig. Att vi i högre utsträckning ser de stora frågorna och ger de oviktiga mindre utrymme.  Att vi påminner oss om att även politiker är människor och ger dem respekt - och varför inte också lite uppmuntran? Då kommer fler att vilja bli politiker, påverka och skapa förbättring. Vilket vi alla vinner på.

Det var mina tankar kring Juholt. Gör ditt yttersta för att göra medvetna val, val som gör att det blir bra för dig själv och de i din omgivning. För så är det, det du och jag gör - det gör faktiskt skillnad!