Skapa många positiva utomhusminnen

Jag älskar att vara utomhus. Det har jag gjort sedan jag var liten och växte upp hemma i Tärnaby. Jag är född 1973 och under min uppväxt fanns förstås inga datorer eller smartphones. Så vad gjorde vi? Vi lekte kurragömma, byggde snögrottor och åkte bob. Vi paddlade kanot, sprang ikapp och byggde kojor. Vi åkte skidor, skridskor och cyklade. Vi var utomhus. In gick vi först när vi blev vi inropade av våra föräldrar, när det var dags att äta eller sova. Så var livet. Efter middagen var det barnprogram, inte Bollibompa, utan bara ett barnprogram. Det såg vi i TV-rummet. Det var i det rum som TV:n stod. På den visades ett barnprogram en viss tid, varje dag utom på helgen. Jag tyckte om att se på det och längtade till nästa dag.

I dag är en annan tid att växa upp i, med många TV-rum och ständigt förekommande barnprogram. Med datorer och smartphones, som alltid lockar med något. Jag tycker det är kul med alla möjligheter tekniken ger oss men ser med förfäran hur utrymmet att leka utomhus påverkas negativt av den tid vi lever i. Jag kan jag se hur tröskeln för att ta sig ut i naturen höjs och tycker vi behöver välja utomhusaktiviteter utan uppkoppling oftare, både som vuxna och som barn.

Mina barndomsminnen handlar om utomhuslek, liksom mina ungdomsminnen. Nu när jag är vuxen har jag massvis med härliga utomhusminnen. Minnen om snö, vatten, skog, fjäll - som gör mig glad. Min relation till naturen har dock förändrats. Under en lång period av mitt liv, såg jag den aldrig. Den vackra naturen. Istället såg jag bara toppen på fjället jag skulle gå upp på. Den tog jag sikte på. Sen skulle det gå undan. Mjölksyran skulle flöda och total utmattning uppnås, allt för att bli starkare. Regelbundet kollade jag på klockan för att se vilken tid jag skulle nå toppen på. Väl uppe utvärderade jag min insats och skyndade hem. Det tog bra länge innan jag verkligen såg allt det vackra. Jag behövde köra mig själv i botten och göra min resa från Överlevarlandet, för att landa, komma i kontakt med mig själv och förmå mig se det som hela tiden finns att njuta av. Jag har lämnat min osynliga tunnel och kan numera ta in de fantastiska vyerna. Ute i naturen känner jag min alltid lycklig. När jag förmådde mig stanna upp hände något. Jag insåg vilket stöd naturen gav mig och hur mycket symbolik det finns att använda sig av. Jag såg älven som rann förbi och tänkte att det är starka strömmar, vilket jag kopplade till att vi som människor kan uppleva dessa men samtidigt välja att färdas med- eller motströms. Jag såg surhål och myrar och liknade de vid att ha det jobbigt. Mina tankar var ivriga och sa mig att naturen går att använda för att utveckla människor. Så föddes konceptet Utomhuscoachning. Anledningen att jag valt att jobba utomhus är min övertygelse om den kontakt vi alla behöver med naturen. Jag tror vi blir mer motiverad att bry oss om den och ta ansvar när vi har en relation till den. Då förstår vi enklare var råvarorna till den nya tekniken kommer ifrån och insikten om allt ändlighet går upp för oss.

Idag jobbar jag med metoden Utomhuscoachning. Fördelarna är att det är ett aktiverande arbetssätt där alla blir involverade. Att vi blir mer lika utomhus och att det är lätt att jobba med kreativa och dynamiska övningar. Jag betonar att det utomhus blir tydligt hur livet är: sol, regn, medvind, motvind, kyla, värme - och att det många gånger bara är att gilla läget. Samtidigt lyfter jag det vi kan påverka, vår egen insats, vad vi gör och hur vi tänker. Det fina med att vara utomhus är att vi får direkt respons på det vi gör. Rör vi på oss, blir vi varmare. Ändrar vi inställning så skapar vi en egen medvind. Ofta jobbar jag med arbetsgrupper. Det som sker då, är att det blir direkt träning i att visa hänsyn och fungera tillsammans, samtidigt som ett mål ska uppnås, en sträcka ska avklaras, eller en fjälltopp bestigas.

Minnen av utomhusaktiviteter är något jag önskar alla, positiva sådana - som gör att de som minns inspirerar andra och tar med sig de som saknar en naturlig koppling ut i naturen. Här ser jag dock hur många är negativt inställda till att vara utomhus. Det var som när jag delade taxi från flyget in till Östersund. Den uppflugna chefen från Stockholm förfärades när jag engagerat började berätta om att jag skulle ut med en grupp på fjället. Smått chockad mötte mig orden "jag föredrar asfalt under fötterna". Men nu, när jag nyss är hemkommen från en vecka i huvudstaden så förstår jag givetvis att det kan bli så - fel. Asfalt är vad majoriteten lär sig och det samhälle vi bygger upp. Men vill vi ha ett asfaltssamhälle, där majoriteten hellre väljer asfalt före mossa, sten, grus och stigar beklädda med rötter?  

Vad är då Utomhuscoachning? Det är som det låter, coachning utomhus, målinriktat utvecklingsarbete, i den riktnig som är önskad. I höst har jag varit utomhus med grupper i Kittelfjäll och Storhogna i Jämtlandsfjällen. De har valt kick-off med utomhuscoachning just under hösten. De har fått vara ute en härlig tid och samtidigt göra "nytta". Luften har varit frisk och klar, himlen blå och färgerna har förgyllt landskapet. Snart kommer snön. Då sätter jag snöskor, turskidor eller slalomskidor på de jag jobbar med. Sen jobbar vi på ett aktiverande och dynamisk sätt där alla "tvingas lämna sin bekvämlighetszon". Får jag välja så far jag helst till mina hemmafjäll i Hemavan Tärnaby och jobbar med Utomhuscoachning. Ser nu fram emot nästa uppdrag och att skapa positiva minnen av naturen, som kan spridas, varför inte på facebook?

Slutligen, gör ditt yttersta för att göra medvetna val, val som gör att det blir bra för dig själv och de i din omgivning. För så är det, det du och jag gör - det gör faktiskt skillnad!