Semester i San Francisco!

Min vän Marie bad mig förbereda en lista med sådant jag ville göra när jag kom på besök till Kalifornien. Eftersom jag hade väldigt mycket att göra innan jag åkte blev det ingen lista, men det var inte enda anledningen. Listor hör vardagen till, jag ville vara fri från scheman och bara komma över och vara. Nu när tre dagar av min semester återstår känner jag mig nöjd. Orsaken att jag åkte hit var min vän och hennes familj med man och tre barn. Allt jag upplevt utöver att vara med dem, är bonus.

Sitter på tåget från San Francisco där Marie och jag tillbringat helgen. Tur att just vi två gjorde SF tillsammans. Båda gillar att gå, båda gillar vegetarisk mat och båda ogillar att göra allt man ska göra, bara för att det hör till. Därtill gillar vi kaffe, starkt sådant. "Vi skulle haft stegräknare" sa jag till Marie. Många steg har det blivit, eftersom vi inte åkt en enda meter med buss eller spårvagn. Någon sade till oss att staden är för stor att gå i, men inte för två Norrländskor! Oj, vad vi gått och på toppen av en av alla SF:s kullar var det 45 graders lutning. Det kändes som högst upp i Granbacken hemma i Tärnaby och plötsligt längtade jag hem till skidorna och vinterns lössnöåkning. Men i eftermiddags fick vi "gåtokiga" ge oss, på väg till Hippie-kvarteren insåg vi att det inte var de tryggaste gatorna vi gick längst och att det snart skulle skymma. Vi ombestämde oss och gick tillbaks till tågstationen. Vi valde bort ett "måste" som hör SF till - och det känns helt OK.

Vi sov över en natt och jag bokade hotell på måfå. Ibland blir det riktigt bra utan att man vet om det. När vi checkade in insåg vi att det var "Hotel Carliforna" (som i sången) ! Kvinnan i receptionen informerade oss om att de hade en vegetarisk restaurang. Vi funderade om hon trodde att vi var veganer och ville berätta att det fanns vegetarisk mat i restaurangen. Trötta efter en lång dag gick vi ner de fem trapporna och möttes av en kö. Millenium - var namnet på den välkända vegetariska restaurangen som serverade utsökt mat. Utan att behöva anstränga oss blev det en fullträff. Därefter sov vi gott, som man gör efter palsternackor, valnötter, tofu, brysselkål, kikärtor, sötpotatis och rött lokalproducerat vin.

Det finns många likheter mellan Marie och mig. Vi provar gärna nya vägar, gillar att utmana oss själva och gör det vi kan för att bidra till en bättre värld för fler. Det sista har vi skippat i helgen. Istället har vi passerat alla utslagna och knarkpåverkade, utan att låta det påverka oss och utan att söka lösningar på massiva problem. Vad gäller utmaningar har jag mina på hemmaplan och Marie sina här. Mer om dem kan du läsa på hennes fina blogg, www.goingsanfran.blogg.se. En ny väg ledde oss in på café Bellino, istället för Starbucks (USA:s största kaffekedja) och högst upp på en öde kulle, istället för en med turister överallt. Bellino-caféet hade stilfull inredning med rött läder och tavlor från 50-talet. Kanske fick det våra Macchiato att smaka extra bra. Efter en lång dag runt staden och Union Square, Fishermans Warf och China town blev jag återigen kaffesugen. För mig själv började jag tänka på Bellino… för att i nästa stund tänka, "inte samma ställe Linda och dit hittar vi nog inte igen". I samma stund som jag tänkte ta upp kaffeämnet, sa Marie att hon var sugen. När vi lyfte blicken upp från myllret med julshoppande amerikaner såg vi det. Café Bellino. Dumt att misslyckas, att hitta bra kaffe i USA är inte tvärenkelt. Ingen av oss var tjurskallig, just då. Andra gången smakade det lika bra. Den gången tog vi en god cheesecake till.

Idag besökta vi samma kafé - för tredje gången. Därefter sprang Marie över på HM (efter att misslyckats med att hitta svarta brallor på andra ställen). Nytänkande vi, jo säkert, tänker du kanske? Nog för att vi gillar att tänka nytt, göra nytt och prova nytt, men samtidigt är vi smarta. Vi går på säkra kort - när det är viktigt och tiden är knapp. Just nu kommenterade Marie något jag skrev en rad upp, "det spar tid också, det är en annan anledning". Vi skrattar. Vi gör mycket annat lika, vi tänker lika på många sätt. "Det står på nästa rad" säger jag.

Nu är tåget vi åker med snart åter i Palo Alto, där blir det käk och sedan hem till familjelivet igen. Imorgon väntar luciatåg på sonens skola. En svensk vana att visa upp och föra vidare. Att hålla fast i vanor är tryggt.

Det var allt från här. Hoppas du har det gott och förresten, gillar du att gå i gamla spår eller tar du helst nya vägar? Slutligen, från en som just nu slappar. Gör ditt yttersta för att göra medvetna val, som gör att det blir bra för dig själv och de i din omgivning. För så är det, det du och jag gör - det gör faktiskt skillnad!