Att fira jul – inte längre en kamp

Hoppas din julafton varit bra. Det har min. Så skönt det var att komma hem till Tärna och snön med skidåkning utför, uppför och på tvären. Så underbart att komma hem till ett fantastiskt julbord med egenfångad gravfisk, tjälknul av ren och god Jansson. Så kul att fira julen med mamma, pappa, syster med familj och vår hund Freja. Och så glad jag är över att delta fullt ut och kunna uppskatta allt som hör julen till – och inte längre behöva utöva en kamp.

Det är faktiskt första gången på över 10 år som jag firar julen utan att må dåligt. Förra året gick det ganska bra, men även då hade jag svårt att inte tänka på all överkonsumtion, av mat, klappar och alkohol som sker runt om i svenska hem. Däremot blev jag inte sänkt. Året därföre var det annat - och åren dessförinnan. Då hade jag inget filter, jag kunde inte stänga ute den verklighet som jag tyckte var jobbig. Framför mig såg jag grisar som behandlades illa och obrydda julfirare som till varje pris skulle äta skinka. I min syn spelades det upp scenarios över hur lågavlönade massproducerade leksaker, kläder och elektronikprylar, i en dålig miljö - för att julfiranden senare skulle packa upp paket som de egentligen inte behövde. Då kunde jag inte stoppa tanken. Istället ledde den mig in i en negativ känsla av uppgivenhet över världens utveckling och fick alltid tårar att falla nerför mina kinder. Då drog jag mig undan. Anledningen, jag ville inte vara besvärlig, vilket jag var, då jag tänkte så mycket och därmed förstörde julfriden.

Idag förstår jag dem. De som tyckte att jag skulle stänga av och bara vara glad till jul. Jag förstod dem nog tidigare också, men inte hur jag skulle lyckas med att stänga av. Känslorna var så snabba och plötsligt var jag sänkt. Nu förstår jag att jag inte är unik. Fler med mig är känsliga för den rådande komplexiteten. Efter att själv ha lyckats bryta den negativa trenden vill jag berätta hur jag gjort.

Från att säga nej till allt, har jag tillsammans med mina nära lagt jul-ribban på lagom. Igår sade jag "vad lite julklappar jag fått - det minsta någonsin". Jag var nöjd över det. Vad gäller mina syskonbarn så är det inte hysteriskt, bara en aning mycket. För att klara av det har valt att tänka "så här är det och så får det vara nu". Jag kapar därmed kedjan som förr ledde mig hela vägen till Kina och fabrikerna där allt härrör från och de negativa effekterna som blir på vår miljö. Julbordet har hos oss alltid varit vällagat och bestått av bra råvaror. En snaps och en öl brukar det bli efter en god glögg - att andra dricker för mycket på jul stänger jag ute, "ja, så tokigt är det och just nu kan jag inte göra något åt det". Sedan maten. Själv äter jag inte skinka/griskött, det har jag inte gjort på 3 år. Hade nog gjort det om jag vetat hur grisen haft det. Istället äter jag renkött. Renarna vet jag har det bra. Förr fördömde jag dock alla som åt den "ledsna" grisen. Idag gör jag det inte. Numera tänker jag, "andra gör som dem vill, jag gör som jag vill". Jag låter andra vara beslutsfattare i sina liv och respekterar andras val. Även här gillar jag läget i nuet. Samtidigt tänker jag på hur fler och fler blir mer medvetna och tar hänsyn till konsekvenserna av de val de gör - och gläds över det.

Glädje slutligen. Förutom att jag tagit bort störande moment som gör mig ledsen har jag ökat glädjen kring julen. Jag uppskattar numera allt det fina min mamma och pappa ordnar för oss. Jag blir glad över de paket jag får. Syskonbarnens lekar deltar jag i och busar med deras nya leksaker. Skidturen vi alltid tar tillsammans njuter jag av till fullo och imponeras hur min sexåriga systerson åker med full fart och spårar i den decimeterhöga lössnön. Min syster fotar oss alla. I pulkan ligger min systerdotter på snart 3 år, ordentligt inpackad. Inser när syster knäpper bilden - hur bra jag har det och hur bra det går för mig nu. Är tacksam och glad över att ha brutit en negativ trend. Bravo Linda!

Nästa blogginlägg handlar om att summera året som gått och blicka framåt mot 2012. Gott slut och till dess, gör ditt yttersta för att göra medvetna val, som gör att det blir bra för dig själv och de i din omgivning. För så är det, det du och jag gör - det gör faktiskt skillnad!